Nils Einár Foundation ska finnas för varenda unge, vårt mål är deras liv till varje pris. Ingen skall dömas till att gå ensam utan någon vid sin sida. Vi kommer stå upp för er som många glömt, vi kommer prata med er som inte hörs i bruset och vi lovar att vi, i Nils anda, kommer arbeta för att ljuset ska övervinna mörkret. Att alla som behöver ska få vara del i en gemenskap där man får individuell hjälp efter sitt personliga behov när det är som allra svårast i livet.
Anna Nilsson
” … har Einárs musik också kallats för gangsterrap, ett begrepp som Einár själv inte vill använda.”
” – Andra kanske bara sjunger om kärlek, men här förklarar man problemen. Folk sitter här bredvid och fikar och mår jättebra, men när vi gick hit såg vi en missbrukare som kanske har varit vaken hela natten och var sugen på droger, säger han.”
”- Det är inte en djävul som sitter där, det är en människa och det har gått fel. Om jag har gått fel väg betyder inte det att jag är en gangster, jag är 16 år hur skulle jag kunna vara en gangster? Det är bättre att kalla mig ett busfrö som inte har hittat rätt väg. Då behöver man hjälpa i stället för att stämpla.”
(gp.se)
Vi stödjer:
När Nils gick bort så växte en bild fram.
Som ur intet.
Han såg ut att bara växa.
Och i bilden.
Var det alldeles självklart.
Att det strålade om honom.
Jag mötte Nils.
Första gången.
På Dramaten.
Han var barnskådespelare.
Upplevelsen var stark.
Och känslan.
Att få möta en ung konstnär.
Var stor.
Han tog sina första steg på scen.
Och det blev fler.
Många fler.
Steg på steg.
Och plötsligt avbröts det hela.
De väntande scenerna.
Allt försvann.
Men bilden.
Av den unga.
Vackra.
Intensiva.
Nils.
Sitter kvar.
Och bilden av honom.
Försvinner aldrig.
Marie-Louise Ekman